Jajamensan. 30 minuter till att jag börjar jobbet, 45 minuter är den beräknade tiden enligt SL, 1 timme dör till dörr. Inte bra alls. Men det värsta är att ett viktigt möte väntar direkt när jag börjar, där jag är huvudpersonen. Det såg onekligen mörkt ut. Paniken börjar sprida sig. Jag lyckas ändå få på mig kläder, borsta tänderna alldeles för kort och kasta en snabb blick i spegeln för att konstatera att det inte riktigt var okej.

 

Väl nere vid bussen med drygt 25 min kvar till att mötet börjar gör jag mitt val. Det får bli en Taxi. Vinkar snabbt in den första jag ser ch slänger mig in för att flämta ur mig frasen "fort som fan till Trollboda skolan!". Taxichauffören var i 60 års åldern, bar ett par neutrala glasögon, läste kartbok och hade en tydlig söderton i stockholmskan. Han gjorde en u-sväng, körde mot rött i bussfilen och brände på i 90 på en 50 väg. Helt perfekt.

 

Taxifärder är speciella och man tar sällan vara på dem. Mannen som körde mig hade skjussat runt folk på stockholms gator i närmre 30 år. Han måste ha något kul att berätta, någon anekdot att plocka fram. För att visa upp någon som helst socialkompentens och inte fråga den trötta frågan, " Vad är det SJUKASTE som hänt!?" försökte jag smyga mig på honom. Men han var ingen svårknäckt nöt utan berättade gladeligen om när han ett flertal gånger skjutsat hem en dyngfull Evert Taube och haft Mikael Persbrant i baksätet tillsammans med en något yngre kvinna.

 

I tid kom jag också. Vilken morgon!

 

 

/ Adam