I torsdags fyllde jag 21. Den bästa presenten blev ironiskt nog en nyhet på P3s Kulturnyheter. En av mina favoritartister gick nämligen ut med att han på Grammisgalan den 20onde februari spelar första singeln ”Hur dom än” som kommer att vara med på hans nya album. Jag pratar ju självklart om Oskar Linnros.
Ryckterna var många då Linnros då han lyst med sin frånvaro som soloartist under två hela år. Han har dykt upp med ett fåtal producent-projekt, där min favorit är Timbuktus ”Resten av ditt liv”, och det var oklart om han någonsin skulle ta klivet från mixerbordet till sångbåset igen.
Kan den kommande skivan motsvara de skyhöga förväntningar efter jättesuccén ”Vilja bli”? Jag är faktiskt lite orolig. Flera av mina favoritartister har misslyckats med just detta. Erik Hassle är ett bra exempel. Hans första skiva ”Hassle” innehöll 13 fantastiska spår, uppföljaren ”We dance” bara ett. The Kooks gick i samma fälla. De är artister som hållt på med musik långt innan de blivit kända. De har alltså haft lång tid på sig att skriva låtar, och nu valt ut de allra bästa. De är texter som betytt och melodier som under en längre tid jobbats fram. Och när de sedan känner att det är dags att släppa något nytt så skriver de några låtar eftersom det är så man gör. Då blir det ofta inte bra. Jag tror att man måste låta det ta tid. Och förhoppningsvis har Linnros använt dessa två år till att skriva en massa härliga låtar för att nu bjuda oss på de bästa.
Så om jag får gissa, och önska, så tror jag inte att Oskar Linnros kommer göra oss besvikna. Det är inte många låtar som lämnat hans händer som inte håller måttet.
0