Rubriken till detta inlägg är faktiskt dubbeltydig. Dels antyder den att jag är ett steg närmare min vän och kumpan Karl, men framför allt menar den att jag är ett snäpp mer karl från och med idag.

Karl, även kallad Kalle är en hejare på whisky. Något man inte borde vara i 20-års ålder. Det är verkligen orimligt. Jag funderar en del på när även jag kommer att lära mig att förtära denna ädla dryck. Livets vatten. Kanske efter 50? Kanske aldrig?

För ett tag sedan började jag uppskatta den utsökta drinken whisky sour. En perfekt balanserad drink som dock smakar mest citron men har en perfekt touch av whisky. Precis tillräckligt för att förstå att det finns mer att hämta i den djupa värld av brunt vatten.

Igår var vi ute och käkade på en restaurang i London. Min systers kille beställde en fördrink. Manhattan. Jag smuttade på den och insåg nu på riktigt att en vacker dag kommer jag att kunna ta en pinne och njuta till max. Jag kanske till och med kommer att längta till den efter en slitsam dag.

Alltså. Igår gick jag ett steg närmre mot en fullfjädrad man. Om nu whisky är det slutgiltiga målet.

/Svante