Vill känna perfektion i det stilla. I det tysta. När solen försvinner bakom husen och skuggan kastar sig mot oss ska lyckan stå kvar, stå pall. När euforin har tystats ska glädjen synas och greppa tag i min hand.  Den ska icke stå för stolthet och icke heller osäkerhet. Utan ärlighet och trygghet. Ty om all det goda försvinner när all lycka är över, då är det inte säkra ben vi står på. Och inte heller en säker famn vi faller i. Jag vill känna perfektion i det stilla. Ty lycka försvinner. Men kommer alltid åter. 

/ Adam