Vare sig det är tidig morgon och gruset i dina ögon ännu inte trillat ur, eller sen eftermiddag och du är på väg från en dag på jobbet så är man ofta trött i både huvudet och kroppen och vill helst av allt transporteras i en tidsmaskin mellan hemmet och arbetsplatsen utan att det kommer störande moment emellan. Jag brukar då sätta in mina lurar i öronen och köra igång senaste Värvet. Kristoffers lugna stämma får mig att försvinna in i intervjuoffrets värld och slippa tänka på min egen för en stund.
Allt är bra så långt. Tills plötsligt när den för-e-bannade dragspelsmannen kommer in i tunnelbanevagnen och börjar dra så frenetiskt fram och tillbaka att jag blir skogstokig och röken pyser ur mina öron. Ett sus viner genom vagnen och suckarna överröstar nästan dragspelets olidliga ljud. Jag måste lämna mitt säte och hitta ett nytt ledigt i nästa vagn vilket inte är i närheten av lika enkelt som att hitta en indisk krog på söder. Måste han spela inne i tåget? Stanna utanför på perrongen åtminstone så att hälften av alla resenärer inte måste fly i klaustrofobi. Följ Rebell-Robbans framgångshistoria. Jag har då aldrig sett en irriterad min passera förbi honom.