Uppenbarelser. Hur många har man inte haft. Stunder då livet förändrats. En bok man läst, film man sätt eller känsla man känt som fått allt annat att blekna i jämförelse med denna nya vetskap. Ett nytt ljus har träffat jorden och plötsligt förstår man, Man ser.
Sällan är dessa uppenbarelser långvariga och sällan påverkat dem livet mer än i lycka just då och användning vid enstaka tillfällen. Trots det vill jag berätta om min senaste. Det var för några dagar sen då jag lyssnade på Värvet (oväntat). Triumf berättar om att hans liv fick en mening vid 34 års ålder då han blev pappa. Jag började sakta räkna på fingrarna och märkte att nästan alla människor som jag ser upp till och har som förebilder i mediasverige har blivit pappor sent. För tro det eller ej har stressen till att hitta någon att dela detta liv med och skaffa barn med tyngt mig senaste tiden. Tills nu. 21 år gammal kände jag mig nyfödd. Såg livet som en trampolin framför mig där det bara var att springa rätt ut och hoppa, utan att riktigt veta vart man hamnar. Ett lugn spred sig i hela koppen. Ett lugn som stod för tid. Jag fick en uppernbarelse om att det finns tid. Tid till att misslyckas för att sedan lyckas. Tid till att vara ensam för att sedan hitta någon. Tid till kännas sig olycklig för att sedan bli lycklig. Denna uppenbarelse har fått mig att se på livet kanske inte med nya glasögon men defeintivt med ny styrka. Jag vet inte när denna uppenbarelse försvinner men jag tänker njuta så länge jag kan. Och när jag väl glömmer bort den kan jag bara gå in här på hatthyllan och läsa att en gång kände jag på detta sätt.
Det är nog lite därför hatthyllan finns. För mig och för dig att gå in på när vardagen känns tuff och man behöver en extra knuff. Ibland av tips på en ny film, ibland ett simpelt videoklipp men ibland en längre text där någon känner igen sig. Någon förstår. Det kan ibland vara allt som krävs.
/ Adam
...