Gårdagen är svår att sätta ord på. Jag fick äntligen se killen som inspirerat mig som få. Och inte nog med det, jag fick träffa honom också.
Konserten var egentligen inte något som i sig går till världshistorien. Även om det var slutsålt så var Kulturhusets tak relativt glest med folk. Och musik behöver en tight, kunnig publik för att leverera en riktigt bra stämning. Men det här störde mig väldigt lite. För på scen stod tre killar som jag så många gånger sett i Youtubeklippen, de som jag fascinerats så mycket utav. Tre utomordentliga musiker och sångaren och låtskrivaren Matt är kanske den mest musikaliska människan jag någonsin sett. De spelar låtar där verser går i rock, med trummor som slamrar, distad bas och en skrikande gitarr men där refrängen är lugn och snarare beskrivs bäst som en ballad. De levererar en musik som har en helt annan dynamik än jag någonsin hört, med talande texter blandar genrer hejvilt och som grädden på moset, en helt GALET bra sång.
Men den här musikupplevelsen utöver det vanliga skulle bara bli början. Efter konsten kliver dessa tre musketörer av scenen, går ut genom publiken mot utgången. Jag lyckas få tag på Matts axel och säger ”great played”, han vänder sig om, möter min blick i ett leende och säger ”thanks man”. Redan här är jag starstrucked.
En halvtimme senare efter en öl eller två, fortfarande på Kulturhusets takterrass som nu är halvtomt på folk så glider de in. Basist T-bone, trummis Chris och självaste Matt Corby. Direkt flockas de tjejer som är kvar runt sångaren. Men vi får en härlig stund för oss själva med T-bone. Han berättar om hur han beundrar Matt som är hans barndomsvän. Hur de turnerat tillsammans länge men brukar vara sex musiker på scen. En extremt ödemjuk människa som jag inte kunde annat än beundra.
När huvudpersonen för kvällen kommit ur flocken av dräglande damer så ber en av tjejerna, som nu står med oss, T-bone att hämta Matt. Och där kommer han. Jag och Adam får en intim stund med Matt som är svår att bedöma hur lång den var. Jag berättade att jag också sysslar med musik och att han är en stor inspirationskälla. Han frågar intresserat tillbaks vilken typ av musik jag sysslar med men avbryter sig själv kvickt så han kommer på att det är en svår fråga. Jag frågar tillbaks, just därför, vilken genre han skulle sätta sin musik i. Vi enas i ett skratt eftersom ingen riktigt vet. Vi pratar om hans nya album som ska komma i September och han berättar att han redan har spelat in det en gång helt själv, men måste göra om alla låtar då han inte tyckte att det lät bra nog. Vi pratar vidare om hans ödmjukhet, han relation till fansen och om människors betéenden över lag.
Sedan är det dags att gå. Jag får en rejäl kram. Matt går hem till deras hotell med en donna från publiken. Men T-bone, Chris, tre tjejer och jag vandrar vidare till Adlons hotellbar tills klockan slår två och det är dags att avrunda en helt fantastisk kväll.
