Jag har kommit på att jag ser upp till folk som är bra på att kallprata. Det kan tyckas helt substanslöst att prata om väder, jobb eller dylikt, men det är bättre än att inte prata alls. Man måste ju börja någonstans.

Såklart så ser jag ju ännu mer upp till människor som är så pass lyhörda att de nästan direkt kan komma in på intressanta, personliga ämnen. Även om de aldrig träffat dialogs-aspiranten. Men jag inser att det är en få förunnad konst.

Därför vill jag idag ge en eloge till alla ni som bemästrar att hålla en konversation levande i hissen hela vägen upp till tionde våningen. Vem vet, nästa samtal kanske blir tänkvärt på riktigt.

Kalle