Redan några kilometer innan jag når huset sprider sig en speciell känsla inom mig. En hage syns på höger sida, där bor det kor jag nästan känner. Skogen som omringar landsvägen känns bekant och vissa unika träd känner jag väl igen. Bakom varje sväng eller krön vet jag färgen på de ståtliga sommarstugorna som tonar upp. På någon tomt står ett bekant ansikte och njuter av sin ledighet. Vägen är krokig men jag blir inte överraskad av en enda sväng.

Framme. Ett ganska högt men gällt ljud formas när fötterna lyfts ut från bilen och träffar grusvägen som leder mot huset. Alla dessa intryck är bekanta. Varje sommar sedan jag var en liten pojke har jag träffats utav dem. Med olika känslor i kroppen och i olika tider av mitt liv har jag kommit hit. Till landet. Någongång hand i hand med förälskad blick. En annan flyende bort från något helvete inne i stan. Hit har jag kommit med planer om att smyga ut i natten och träffa Svante för att forma ungdomens äventyr tillsammans. Eller sätt fram emot släktens trygga famn och farmors goda tårtor.

Det blir extra tydligt iår. Något har hänt sedan sist. Vägen ner till bryggan blir en nostalgitripp. Jag minns hur gräset som nu når upp till knäna för länge sedan kittla en 8 år gammal Adam på naveln. Jag minns att en stor, knölig, orange flyttväst gjorde livet surt en gång när jag gick den vägen innan pappa bar upp mig. Jag minns i tonåren hur hjärtat började slå fortare när flickor cyklade förbi alldeles utanför tomten. Jag minns hur vi gömde läsk ute i boden för att ingen vuxen skulle märka. Överallt göms minnen och anekdoter som bara väntar på att bli upptäckta och återberättade. På gräsmattan sitter jag och blickar ut över dem. Ut över mitt liv. Landet har fått en ny innebörd detta år. Och lugnets lyx är inte längre endast en klyscha utan en realitet. Herregud vad jag låter gammal.

Jag minns både härliga minnen och trivs att vara här i nuet. Trivs av att blicka runt på mina olika episoder av livet med en passande låt som soundtrack i öronen. Enda gången mitt humör sviktar är när mottagningen sviker mitt i ett spännande Sommarprat. Och det tyder väl om något på harmoni.

/ Adam