"Du är ett geni!" Utbrister en tjej när hon äntligen kommit fram till Matt. Han skakar bara på huvudet och säger att hon har fel. "Om en artist börjar tro att han är ett geni faller allt. Då måste han hela tiden nå upp till bilden han skapat av sig själv för att ständigt misslyckas. Det är då man blir galen, börjar ta droger och ni vet själva hur det har slutat för många."

Mannen jag just sätt på scen heter Matt Corby. Jag ska inte säga ett ord om vad han presterade rent musikaliskt. Jag ska berätta om vad han sa efteråt.
 
Efter konserten kom han nämligen ut och börjar mingla i publiken. När folk började gå hem stannade jag och Kalle kvar. Vi två fick en halvtimmes pratstund med världsstjärnan, nästan helt för oss själva. Vi pratade om mycket, men en sak fastnade extra mycket. Han fortsatte sin teori om genialitet. Insisterar fortfarande på att han kan titulera sig som ett men öppnar upp för att han kan göra genialiska saker. Han vill beskriva det som att alla människor tar upp intryck hela tiden från världen omkring oss. Intryck som påverkar oss och får oss att tänka och huvudet att snurra. Skillnaden på dem som står på scenen och de som finns i publiken är att de förstnämnda kan projicera alla intryck till någonting som finns. En låt, en text, en tavla etc. De har talang för ett hantverk som de kan kommunicera med.  
 
Ingen skapar egentligen någonting själv. Allt skapas utifrån intrycken vi får utifrån. De som lyckas kan berätta om allt de upplever på ett så pass briljant sätt att vi vanliga, dödliga förstår och kan ta in vad som menas. Det är det som är genialiskt.

/ Adam