Beer is cheaper than therapy är en bar i Foort Hood, Texas, som fått namnge dokumentären om Amerikanska "krigshjältar" efter deras militärtjänstgöring. Foort Hood är ett samhälle där 40 000 soldater lever och tränas inför, mellan och efter deras uppdrag i främst mellanöstern.
Dokumentären skildrar de psykiska problemen många fördetta soldater ställs inför. Självmordsstatistiken är skyhög, många lider av posttraumatiska stressyndrom och klarar inte vardagen.
Dokumentären ställer många frågor och väcker en hel del tankar. Men det som jag funderat mest över är inställning till deras deltagande. Även om de är djupt deprimerande, går på starka mediciner och i vissa fall till och med dämpar ångesten med tunga droger ångrar ingen av dessa att de en gång åkte. Att få offra sitt liv för deras älskade Amerika är för stort. Och det har jag otroligt svårt att förstå. De måste bli hjärntvättade.
Här är en av de absolut bästa låtarna jag vet. Den berättar om precis samma sak som dokumentären och om vikten att uttrycka sina känslor för någon.
Dokumentären kan du se gratis här.
Allt för Sverige är programmet där 10 Amerikaner med Svenska rötter tävlar om att få ta del av deras historiska ursprung och träffa sina släktingar. De reser genom hela Sverige för att lära sig om vår geografi, kultur och våra beteenden. Varje vecka får den som lärt sig minst lämna tävlingen och går då miste om att få träffa sina anförvanter och får åka hem.
Programidén är simpel och kanske inte låter speciellt spännande. Men programmet är faktiskt väldigt bra. Man lär sig enormt mycket om vår kultur och den jämförs samtidigt alltid med den Amerikanska. Deltagarna är öppna, ärliga och otroligt hungriga på att lära sig allt de får möjligheten till om de land de härstammar ifrån. De kommer varandra otroligt nära. De gör tävlingarna väldigt betydelsefulla och känslosamma. Ingen vill ju åka hem och missa chansen att få träffa sin Svenska släkt.
Programmet visar på Sveriges fantastiska sidor såsom vår välfärd, miljömedvetenhet och låga kriminalitet. På de punkterna har USA mycket att lära. Men de ifrågasätter också våra dåliga sidor. Visste ni till exempel att Sverige är det landet i VÄRLDEN där familj och religion betyder minst. Visst, religion, vem fan bryr sig. Men de har en sak som är viktig, de enar människor och inte minst familjer. Och just familjens betydelse verkar ha försvunnit med religionen.
I programmet påvisas också den psykiska ohälsa som är så vanlig i Sverige idag. Jag tror att de ofta beror på att man inte har någon att uttrycka sina känslor inför. Något som är sjukt viktigt. Går man inne på sina tunga känslor blir de oerhört svåra att hantera. Där har familjen en viktig del, speciellt i de unga tonåren då alla slags känslor är otroligt starka.
Det är bara en del av alla frågor som väcks. Mitt tips - se Allt för Sverige.
'
/ Kalle
2012 är inte bara året då domedagen spåddes. Nej, det är mycket mer än så. 2012 är året då de sociala medierna tog över världen. Idag lagar man inte god mat, man lagar mat som ser snygg ut med ett instagram-filter. Man åker inte för att njuta av ett av världens 7 underverk, man åker dit för att kunna checka in och få Facebook-likes.
Idag är inte heller det viktigaste med ett frieri att bruden tackar ja, utan att göra en riktigt snygg lip-dub video där antal "views" på Youtube avgör hur lyckat det egentligen blev. (Svaret kan man ju ändå redigera efter)
800 000 respektive 16 MILJONER visningar säger ju en hel del om vilket lyckat äktenskap dessa två par lever i:
/ Kalle
Såg nyss kanal 5s nya satsning "Mitt liv är ett skämt". För er som inte sett programmet handlar det om att komikerna Kristoffer Appelqvist och Mårten Andersson skall göra två kändisar roliga för en kväll.
Först ut var mediaprofilen Glenn Hysén. I grunden är han känd som fotbollspelare men är nog idag mer känd som reklam- och TV profil.
Vad har vi på Hysén? Som Filip och Fredrik förmodligen sagt. Han är en av 4a som fått 6 getingar, av 5 möjliga, i Expressen efter en gudomlig insats mot England i VM kvalet 88a. Se efter själva här.
Programet var såklart hur kul som helst. Jag skrattade faktiskt högt. Tyvärr inte av de två kändisarna utan första gången när man fick se den tröja Glenn hade valt för sitt stora uppträdande. Jag skulle ge min högra arm för att få höra vad han tänkte när han för första gången fick syn på den:
- Fan, den här va ju fräck. Jävla goo den va.
Andra gången var under en simpel men genialisk övergång mellan två scener då man får se två vanliga människor sitta och käka korv. Går nog inte att återberätta men se programmet själva. Detta sker 21:50:
Ha de gött
Att gå på en helt vanlig väg med helt vanliga träd omkring säg är inte helt vanligt om musiken också finns omkring dig. Eller i dina öron iallafall. Känner ni igen er? Radio funktionen på spotify (rekommenderas starkt) är på och helt plötsligt börjar benen gå i takt med låten och handen åker upp av säg själv för att träffa symbalen. Läpparna formar tyst orden som sjungs och framför allt börjar känslor, härliga känslor att spridas i kroppen. Man får för sig att fixa det där man aldrig tar tag i, börja träna, betala räkningar och fråga henne om hon vill ses. Allt värkar så enkelt när dem rätta tonerna sätts in i livet. Livet blir lite mer likt en film eller iallafall en musikvideo. Så går låten mot sitt slut och byts mot en annan. Sakta börjar gången bli mer normal och dem sprudliga tankarna tonar sakta ut.
Tillbaka till det vanliga. Men det kommet fler stunder då du perfekt lyckas tonsätta livet. Kom då ihåg hur känslorna kändes.
/ Adam
Här kommer den serie som jag har mest känslor och minnen till. Och när Jeff Buckleys version av Hallelujah trevande går igång under slutscenen av säsong 1 är det fortfarande svårt att hålla tårarna borta. Ni som vet vet.
/ Adam
9. Clara och Johanna Södergren (First Aid Kit)
Systrarna som med sin underbara stämsång gjort raketkarriär berättar om deras senaste äventyr och om kärleken till 1900 talets musiklegender.
8. Daniel Ek
Spotify-grundaren om mötena med hans största idoler och hur man förändrar sättet vi lyssnar på musik.
7. Jonas Jerebko
Sveriges förste NBA spelare om draften och livet på andra sidan atlanten.
6. John Guidetti
Den osvenske fotbollstalangen om hans målmedvetenhet och hur den hjälpt honom hela vägen till att sänka ärkerivalen Ajax med ett hattrick och bli kung i en Holländsk stad.
5. Anders Olsson
Den flerfaldige Paralympicsmedaljören om hans olyckor som gjort att han idag får leva med smärtor varje dag. En otroligt stark person som verkligen inspirerar att uppskatta det man har.
4. Anja Pärson
Vår allas Anja om livet som alpin världsetta och framför allt om att komma ut som homosexuell. Något som är helt idiotiskt svårt i ett så "jämställt, tolerant och bra" land som Sverige.
3. Trita Parsi
Från revolutionen i Iran, sökandet av en identitet som invandrare i en Stockholmsförort till maktens korridorer i Washington och hans kamp att försöka stoppa ett krig mellan USA och Afghanistan.
2. Klara Zimmergren
Klara, känd från tv programmet Mia och Klara, berättar om hur svårt det kan vara att inte kunna få egna barn och uppmärksammar oss att tänka en gång extra innan man tar sig friheten att fråga varför någon inte har några egna barn.
1. Ison Glasgow
Ison från hiphopduon Ison & Fille tar oss med ända från hans tidiga år i New Yorks förorter där cracket gjorde revolution. Till livet som artist idag via snåriga tider på gatan här i Sverige. Han har alltid följt sina drömmar och inspirerar starkt oss andra att göra det samma. Och om du inte redan innan uppskattar de för många av oss självklara sakerna i livet, kommer du definitivt att få dig en rejäl tankeställare efter årets bästa sommarprat.
/ Kalle
En genialisk film om en genialisk man. En film om en annan tid där värderingar om det mänskliga värdet och uppoffringar för det man trodde på vägde tungt i Sverige. En tid utan sociala medier som gör intrång och felsöker vår vardag. En romantisk tid där de högsta politikerna kunde känna igen sig med de minsta människorna och där ord betydde något och inte bara var ett verktyg för att slingra sig eller inte kliva någon på tårna.
Filmen Palme är en vacker och tonsäker film. Med sina bilder och sin musik får man i kronologisk ordning följa Palmes och Sveriges utveckling under mitten av 1900 - talet. Rykande cigaretter och snygga kostymer gör estetiken i filmen magisk. Man får lära känna Palme som en pojke som i tidig ålder ansågs vara ett geni och fortsatte göra det tills hans död. Men inte av alla. För med starka och stundtals kontroversiella åsikter kommer ofta motstånd som ett brev på posten. Palme var en rubrikernas man och rubrikerna var inte enigt positiva. Han gjorde misstag som i slutet stod honom dyrt och inte minst hans familj fick ta mycket stryk. Men han stod alltid upp för det han trodde på, oavsett om det inbar att stormakter som USA kritiserades och Sveriges neutralitet hotades. Han var en man från överklassen som gjorde karriär inom socialdemokratin, ansågs som en förädare mot sin klass av vissa och karriarist mer än en politiker av andra. Men han var äkta. Det är iallafall min uppfattning.
Jag känner starkt att jag saknar en sådan politiker i dagens Sverige. Som vågar stå upp för sin politik i vått och tort, vågar utrycka sig utan att rädslan för skriverier tar över åsikterna. Han talade i bilder och färger men ändå politiskt korrekt. Han var en man att ha som förebild, ledsagare och som man med stolthet ställde sig bakom. Och när slutscenerna visas och Anna Lindh håller tal på Palmes begravning är tårarna inte långt borta. Denna film måste ses, för eller emot Palme spelar ingen roll.
/ Adam
För tre år sedan släppte Amanda Jenssen sitt album "Happyland", albumet sålde trippel platina och Amanda belönades med en grammis som årets artist, samt henne och producenten Pär Wiksten med ännu en sådan som årets kompositörer. I veckan släpptes hennes nya album "Hymns for the Hounted"
Amanda gjorde ett starkt intryck på mig när hon var med Idol 2007. Jag kommer sent glömma hennes version Hallelujah. Låten hade jag då aldrig hört och jag var helt hänförd, en av de första gångerna jag minns att jag verkligen fick kämpa för att hålla inne tårarna. Idag är Jeff bucleys version av låten i fråga en av mina absoluta favoriter. Och när hon släppte sina första singlar "Do you love me" och "For the sun" var jag fast. Jag hade aldrig hört någon som henne. Hon blandade pop med jazz och hade ett väldigt unikt uttryck och en lidelse i rösten som tilltalade mig.
Singlarna från nya plattan, "Ghost", "Illusionist" och "Dry my soul", har genom att spelas varma på radion retat mig ett längre tag nu. De har nämligen fått mig att längta något enormt. Och nu är skivan äntligen här. Så lyssna och njut.
Här är en fantastisk vertion av "For the sun" med henne och producent- och låtskrivarkollegan Pär Wiksten:
Simma lungt,
Jag har ont i magen. Har precis sett första delen av filmatiseringen av Jonas Gardells bok med samma namn som rubriken. Sällan har jag sett något så gripande.
Serien utspelar sig under 80-talet i Stockholm och handlar om Rasmus, värmlänningen som flyttar upp till huvudstaden för att få leva ut som gay utan sina päron och Benjamin, Jehovas vittnet som går in i en helt förbjuden värld. Men samtidigt i allt det fina får man se hur deras liv tas av AIDS.
Bra skådespeleri, fin historia, tänkvärt och en inblick i en helt annan värld som jag aldrig sett förut. Torka aldrig tårar utan handskar får högsta betyg och jag tvingar er att se den!
/ Svante
Förväntningar var såklart skyhöga när hela sverige söndagsunderhållare/höstmörkerräddare skulle gå av stapeln med första avsnittet av den tredje säsongen.
Solsidan är ett unikt program på många sätt. Sällan slår ett program så stort och så snabbt bland samtliga åldersgrupper och olika människor. Det är en självklarhet i mångas söndagar, inräknat i middags och läggtidsplaneringen hos barnfamiljerna, ett hett diskussions ämne på skolorna på måndagar och det tar fullständigt tar över på de olika sociala medierna timmarna innan och efter avsnittet. Alla har en åsikt.
Men hur bra är Solsidan egentligen? Risken med sådana program som slår så snabbt som solsidan gjorde och vänder sig till så många som det gör är att dem blir halvdanna till alla, istället för riktigt bra till några. Säsong 1 är genialisk på många sätt och karaktärerna är både underhållande, igenkännande och festliga. Säsong 2 har också sina stunder även om helheten är något sämre. Säsong 3 började, sådär.
Ett avsnitt där dem i mycket överdriver allas beteende för att övertydliggöra karaktärernas personlighetsdrag. Det blir inte realistiskt och därför inte lika kul. Freddes fullständigt galna syn på sin sons skolutveckling och Annas benägenhet till att skapa bråk ur absolut ingenting är halvkul, men inte mer. Avsnittet pikar efter 12 minuter och 13 sekunder in när scenen då Ove ska agera bulvan tar sin början. Snabba klipp där Oves pricksäkra repliker avlöser varandra samtidigt som en skön slinga går i bakgrunden för att vrida upp tempot. In på TV4Play och kika!
Till sist måste jag nämna produktplaceringen som detta program har tagit till en ny nivå. Tycka vad man vill om det men när Ove mynnar utrycket "Ta en Toy" 20.34 in i programmet vet jag ärligt inte om det är kul eller för mycket. Tror dock inte att utrycket är här för att stanna.