Adam sa en väldigt kul men smart sak igår. Något som jag tänkt mycket på under dagen. Jag, Svante och Adam är nämligen tre relativt lika personer som lever förhållandevis lika liv. Men, som Adam sa, Söndagar är den dag då våra liv skiljer sig som mest. Jag känner att jag verkligen har börjat gilla mina söndagar, så jag tänkte kort berätta hur de brukar se ut.
Vanligtvis vaknar jag, rätt tidigt, skönt bakfull. Bakfyllor gör något speciellt med oss. De får i alla fall mig att drömma och vilja skapa. Det första jag gör är att plocka upp datorn, plugga i mina hörlurar och ge mig ut i Youtube-djungeln. Vanligtvis startar jag kring någon lugn, melankolisk låt jag gillar, gärna en akustisk version. Det är sällan jag kan ta in text och musik på samma sätt som på just bakis-söndagar. Jag blir ofta väldigt känslosam. Vilket jag älskar. Då är musik som bäst.
Jag spenderar några timmar i sängen tills jag känner att jag måste ta tag i livet. Då går jag upp, äter något för att sedan fortsätta min Youtube-resa som kan sluta egentligen var som helst. Idag var det någonstans runt videon nedan om norrmannen Magnus Carlsen. Världens bästa schackspelare. En väldigt imponerande man minst sagt.
Resten av dagen spelar jag mycket gitarr, kanske försöker mig på att komponera något eget. Alternativt skriver jag något här eller skapar på ett sätt eller annat. Vad är egentligen inte så viktigt. Nej, söndag är, som Kristofer Triumf skulle sagt, härliga.
/ Kalle
/Svante
Förväntningar var såklart skyhöga när hela sverige söndagsunderhållare/höstmörkerräddare skulle gå av stapeln med första avsnittet av den tredje säsongen.
Solsidan är ett unikt program på många sätt. Sällan slår ett program så stort och så snabbt bland samtliga åldersgrupper och olika människor. Det är en självklarhet i mångas söndagar, inräknat i middags och läggtidsplaneringen hos barnfamiljerna, ett hett diskussions ämne på skolorna på måndagar och det tar fullständigt tar över på de olika sociala medierna timmarna innan och efter avsnittet. Alla har en åsikt.
Men hur bra är Solsidan egentligen? Risken med sådana program som slår så snabbt som solsidan gjorde och vänder sig till så många som det gör är att dem blir halvdanna till alla, istället för riktigt bra till några. Säsong 1 är genialisk på många sätt och karaktärerna är både underhållande, igenkännande och festliga. Säsong 2 har också sina stunder även om helheten är något sämre. Säsong 3 började, sådär.
Ett avsnitt där dem i mycket överdriver allas beteende för att övertydliggöra karaktärernas personlighetsdrag. Det blir inte realistiskt och därför inte lika kul. Freddes fullständigt galna syn på sin sons skolutveckling och Annas benägenhet till att skapa bråk ur absolut ingenting är halvkul, men inte mer. Avsnittet pikar efter 12 minuter och 13 sekunder in när scenen då Ove ska agera bulvan tar sin början. Snabba klipp där Oves pricksäkra repliker avlöser varandra samtidigt som en skön slinga går i bakgrunden för att vrida upp tempot. In på TV4Play och kika!
Till sist måste jag nämna produktplaceringen som detta program har tagit till en ny nivå. Tycka vad man vill om det men när Ove mynnar utrycket "Ta en Toy" 20.34 in i programmet vet jag ärligt inte om det är kul eller för mycket. Tror dock inte att utrycket är här för att stanna.