Som vanligt ringer klockan 05,30. Snoozar en halvtimme i vanlig ordning innan det slår en. Det som får en att vilja gå upp i stället för att ligga kvar.

Väl på jobbet möts man av leenden och mer än ett "det är lungt" när man kollar läget. Låtarna på radion är bättre än vanligt och man kan till och med bjuda på ett leende när P3 spelar Stiftelsens annars så förfärliga ”Vart jag än går”. Att sortera dagens post går som en dans på rosor och rätt som det är så har helgen börjat.

Jag vet inte varför, men det ÄR något alldeles magiskt med fredagar. Det måste vara veckans bästa dag. Förväntningarna på helgen stiger och drömmar om vilka galenskaper som kommer att utspela sig vaknar.