Känslorna sprudlar i skrivande stund. Jag skriver på ren och skär inlevelse. På väg bort från jobbet gled jag på alla isfläckar jag såg, sjöng med i refrängen på låten i mina lurar och mötte alla som passerade förbi med ett leende. Jag dansade runt i matbutiken och plockade ner varor i takt till musiken. Med stort självförtroende småpratade jag med den söta kassörskan och tog stora, målinriktade steg hem. Väl hemma satt jag på I Love It med Icona pop på högsta volym, diskade och betalade alla räkningar. Alla andra dagar är dessa saker ihoppklumpade med ångest och en smula vemod. Idag endast glädje. 

Hur kan samma väg hem, samma människor och samma sysslor skapa så otroligt blandade känslor, endast beroende på vilken dag det är? En kollektiv eufori är vad som drabbar detta land när arbetsveckan är slut. Förut kunde jag tycka att det var överdrivet. Men idag ställer jag mig stolt tillsammans med alla som med versaler stavar ordet på Facebook, Twitter och Instagram. Denna känsla av lycka tillägnar jag: