För mig finns det ett verktyg jag använder mer än något annat för att dämpa ångesten och hålla dem negativa tankarna i schack under denna årstid. För när man är något för tunt klädd i väntan på bussen på väg hem en tisdagseftermiddag efter en seg dag på jobbet, då sprudlar inte direkt energin. Det är i dem lägena jag plockar fram det. Det är ett verktyg för att lura min hjärna att hålla uppe hoppet. Det jag gör är att jag visualiserar våren. Jag drömmer mig bort till någonstans i mitten av april och jämför om samma situation hade varit då istället. Kylan hade byts ut mot vårsol och slask förvandlats till fågelkvitter. Vips så inser jag att livet kommer att bli bättre. Men ofta slutar inte mina tankar vid en enstaka händelse. Ofta skenar dem iväg och jag ser framför mig den perfekta våren. Jag besöker uteserveringar var och varannan dag iklädd en tunn kavaj samtidigt som bra musik ständigt spelas omkring mig. Jag fantiserar om att hoppa upp på min sprillans nya cykel och bara trampa för att sedan spontant stanna till vid en kiosk för att ta en glass i solen. Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att detta också är sanningen.

 

Efter en stund kommer jag fram till att det inte spelar någon roll hur kallt det är, hur trött solen blir på eftermiddagen eller hur jag mår överhuvudtaget. När det är vår kommer alla dem problemen att vara lösta. Och självklart får vi hoppas på det. För även om det kanske inte är hela sanningen och andra problem lär dyka upp längs vägen får det mig att bli hoppfullare för stunden. Och det är värdefullt. Men jag är rädd för att jag lägger för stor press vid månaden som ska vara bron mellan att överleva till att faktiskt fullt ut leva. Men jag tivlar inte en sekund på att hen fixar det. Jag säger bara en sak; känn pressen april, känn pressen.